Älska
Milos sjuka fortsätter men vi har iaf fått positivt besked efter hans kontroller. Allt ser egentligen bra ut. Det var ett värde som avvek och det gällde immunglobulin. Inte ovanligt vid periodisk feber vilket vi redan vet att han har. Hans immunförsvar är något skört men om det bara påverkar honom nu som barn eller kommer fortsätta vet vi inte. Hoppet ligger fortfarande i att hans operation av polyperna ska lösa allt.
Jag har just nu en kille med 40 graders feber sovandes på mig. I onsdags kväll fick han haallucinationer. Yrar gör han nästan alltid när febern stiger men nu kunde vi prata med honom, han svarade på frågor, men mitt i allt sa han "titta! Det brinner". Han såg också hur hans paw patrol försvann, pekade i luften var och grät för att vi inte hämtade den. Det kom fler konstiga meningar. Vi som trodde vi upplevt allt kopplat till feber.
På måndag är det Novas dödsdag. Fem år sen. Det är lång tid utan sitt barn. Jag hade föreställt mig att jag i större utsträckning skulle gått vidare men sorgen är fortfarande så enormt stark. Framförallt den här veckan innan. Så onödigt att Milo skulle åka på febertoppar denna vecka. Det hade varit lättare om det bara fick vara vanliga vardagar. Lättare att distrahera sig från tunga minnen. Skulle vilja höra Nova säga älska, känna hennes huvud mot min kropp och hennes hand i min. Skulle vilja att allt var så annorlunda.
