Milo
Vårt minsta hjärta har varit sjuk mycket sen han föddes. Vi skyllde på Saga som var förskolebarn och på sjukhus mycket, Milo var med en hel del på båda platserna. Efter Sagas död har Milo fortsatt vara sjuk mycket. Framförallt under vintersäsongerna vilket är naturligt men den här vintern har det eskalerat. Han är över 4år och borde tagit sig igenom de flesta barnsjukdomarna som alla ska igenom. I snitt har han haft febertoppar uppåt 40 en dag i veckan. Ibland bara en kväll, ett dygn eller flera dygn. Det har skiftat. Ofta utan annan symptom än just feber. Livets ironi att vi fått ett till barn med feberproblematik 😬 tack och lov har han aldrig feberkrampat vilket faktiskt är märkligt eftersom tempväxlingarna kommer snabbt.
Den här vintern har han förutom febern också varit mycket trött. Orkar inte fem förskoledagar eller orkar inte leka som han brukar. Han är kort på energi även när det är kul eller så pumpar han ut all energi hos ex mormor och morfar och sen bara säckar ihop hemma. Han har även klagat på ont i benen. Ibland när vi promenerat har han sagt det, ibland när han legat i sängen och behöver gå och kissa och inte velat gå på benen. Jag har trott att han varit lat men när han halvt skriker "ajajaj mina ben jag kan inte gå " så blir jag mest rädd. Vid något tillfälle har han haft ont i nacken. Han kan springa, hoppa, klättra så inget fel i musklerna Även förskolan har beskrivit dagar då han inte varit sig själv och till och med somnat i knäet på en pedagog fast han inte sovit på dagen på över ett år. Vi har jagat naturliga förklaringar men sökte tillslut vård för att utesluta något farligt och lugna krishjärnan.
Vi har fått en jättebra läkare på BUMM som tog Milo på största allvar. 8 rör blod och urinprov är lämnat, lungröntgen genomförd och ultraljud över alla organ också genomfört. Hittar de inget är de inget tror jag att vi kommer våga lita på... Han har också problem med polyperna som kan orsaka ökade infektioner. Han har fått operationstid för det lite längre fram. Kanske är det "bara" det som orsakat allt .. Jag hoppas verkligen det.
Milo var fantastiskt duktiga idag Han var så nervös. Alla våra tre barn har varit duktiga på sjukhus men Milo är den första av våra som förstått så pass mycket att han faktiskt var lite rädd redan påvägen till sjukhuset. Lungröntgen var första anhalt och när han lagt sig på britsen drog han tag i mitt huvud och låste de med sina armar ovanför sitt ansikte Min instinkt var att nu biter han mig. Han har aldrig bitit mig men det gjorde Saga när hon låste sig. Rejäla aggressionsutbrott när hon inte förstod vad som förväntades av henne eller hon inte kunde sätta ord på vad hon ville. Sjukhusmiljön röntgenundersökningar.... De har jag gjort med alla tre barnen. Minnet i min kropp gjorde att jag för en kort stund, med starka tvingande armar om mitt huvud, inte förstod att det var min son som låg där. Det brände till under ögonlocken. För att det inte var Saga? För att Milo också måste genomgå utredningar och sjukvård? För att jag är skör och inte orkar mycket mer? Eller lite av allt? Jag vet inte... Men jag vet att Milo var en hjälte. Precis som sina systrar!!
