Majunie

Ibland är man hunden, ibland lyktstolpen. Ibland är man vindrutan, ibland insekten.

Göteborg och monsterjam

Publicerad 2019-06-17 05:50:00 i Dravets syndrom, Lillebror, Mammatankar, Sällsynta diagnoser, Tvillingar i himlen, Älska,

Efter att vi tystat Milo på tåget flera gånger
- Vadå, ska jag bara prata med de jag känner?
- De med hörlurar på sig kanske inte vill prata med dig
- Ibland svarar dem 
🤦‍♀️
 
Han är så social och kontaktsökande. Hittar kompisar överallt. Stora som små. Han ser inga olikheter och gör ingen skillnad på människor. Han har stor empati för människor. När en bebis grät vid frukostbordet gick han ut ur lekrummet han var i och frågade pappan varför bebisen grät. Den sluta låta när Milo dök upp 😊
Jag vill att han behåller sitt öppna sinne när han växer upp, att alla man träffar är potentiella vänner, men utan att vara för naiv. Att man inte bör gå fram till ett frukostbord på hotell där de fortfarande äter även fast de sitter ett barn där som vill lämma sin frukost för honom. Ibland ska man inte prata, ibland kan de störa och alla människor är inte snälla. Inte ens mot barn. 
 
Vi har haft ett bra dygn. Det blev 13.000 steg i lördags som vår 4åring fixade!! Söndag gick vi  mindre men orken tog slut efter att vi gått av pendeltåget. Då orkade inte benen gå mer så då blev det pappas axlar. 
 
Jag saknar flickorna. Jag saknar att vara en familj med flera barn. Det som däremot är fördelen med ett barn är att kunna sticka iväg till Göteborg ett dygn för att uppfylla en 4årings dröm. Det hade inte gått med Dravets och både ekonomiskt och praktiskt svårare med flera barn. Måste se fördelarna 💜
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela