Våravslutning
Det har varit våravslutning på förskolan och med det ett sångframträdande av alla barn. Milo berättade för flera veckor sedan att de övade på sånger men han skulle inte sjunga, inte ens stå med de andra barnen. Sångsamlingen varje vecka är veckans bästa men att göra det inför andra ville han inte alls.
Till Lucia blev vi positivt överraskade över att Milo stod med alla barnen och dessutom med tomtemössa på. Det är långt utanför hans comfort zone och han såg verkligen inte bekväm ut.
Inför våravslutningen har han gråtandes flera gånger sagt till både mig och A att han inte vill att alla mammor och pappar ska titta. Vi sa att han inte behövde. Att han bestämde själv. Det är kul om han står tillsammans med de andra men han måste inte och framförallt måste han inte sjunga.
Det är en svår balans att stärka och uppmuntra honom till att utmana sig själv samtidigt som vi absolut inte vill pressa honom att göra något som han inte är bekväm med. Avslutningen i sig har han räknat ner till. Picknick på förskolan. Han mindes förra året väl med mormor & morfar och Emelie som också var med. Dagen var stor men ångestladdad p.g.a. uppträdandet.
De regnande den dagen det var avslutning så istället för att stå på kullen stod det på marken under tak. Kanske kändes det inte lika läskigt då för vår kille för han stod med alla barn och han sjöng. Så glad för hans skulll och så stolt över att han vågade utmana sig. Han var själv lycklig efteråt. Det blir konflikt i honom för han älskar sång och dans men inte att alla tittar på honom. Han är känslig och skör men har samtidigt en estitsk sida som gärna utmärker sig. Krock i personlighet =D
