Majunie

Jag älskar henne så mycket. Hon lär sig nytt hela tiden och övar det hon kan för att bli ännu bättre. Jag njuter. Hela tiden. Älskar det. Är det för att det är fjärde (och sista) barnet jag tycker allt är så fantastiskt? Eller för att två är döda? Eller för att jag både sörjde och hade dåligt samvete för att jag var borta från Milo så mycket i samma ålder?

 

Oavsett. Hon gör mig så lycklig. Min pusselbit. Så mycket bus, humör och kan-själv i henne. Hon känns trygg och självklar. Hon är så mycket inte jag och ändå så nära mig. Så otroligt starkt band sen första blicken på BB. 

 

Min Meja.

Min 1åring.