Majunie

"Mamma den här kan Meja ha" sa Milo och kom med en liten rosa hårklämma. "Ja absolut svarade jag" med ett leende som knappast nådde ögonen.  Någit hände i mig. Det är nästan på dagen som Nova fick den i sitt hår av vårdpersonalen på ECMO. Då med hopp om tillfrisknande och liv. Några dagar senare sattes klämman på nallens öra, den nalle Nova också fick på ECMO och som fick vila bredvid Saga medan hon återhämtade sig på BIVA. Nova fanns inte mer.

 

Så klart ska Meja ha den. Milo & Meja är livet och kärleken. Meningen med allt och orsaken till att hela tiden kämpa framåt även när de mörka stunderna kommer. Det gör ont i mig att livets lycka alltid kommer skuggas av den sorg vi bär. Förlusten av två barn kommer alltid vara en brännande saknad i bröstet. Jag är stolt över att vi fortsätter bygga vår familj trots de enorma förluster vi har. Stark är ordet som ofta beskriver oss men det handlar inte om styrka och vi är verkligen svaga ibland. Stark och svag kan förstås definieras olika. För mig är det för svart/vita ord. Vi är vi och vi vill vara en familj med barn som vi åker till Legoland och Lollo & Bernie med, inte föräldrar till två barn under en hjärtformad gravsten. Vi är båda och hade någon sagt innan hur livet skulle bli hade vi kanske inte vågat skaffat barn alls. Vi hade varit svaga och rädda, tänkt att de klarar vi aldrig. Nu blev det så här och jag är så tacksam över att få ha haft världens finaste tvillingar till låns, en enormt empatisk son som får mig att skratta varje dag och snart en till liten tös som kommer göra Familjen Majunie så komplett den bara kan bli.