Majunie

Dagens känsla är trött och dämpad. Meja fortsätter vara en bebis som mest och helst sover på natten så inte hennes fel. I natt åt hon en gång, vid 04, och sen harde jag svårt att somna om. Hon sover allt mer i sin spjälsäng. Oftast det hon vill och när hon vill sova med mig får hon det. Ibland somnar vi båda vid nattamning. Bäst sover jag med henne i nestet i vår säng. Då hör jag att hon andas samtidigt som min rygg och kropp får vila själv. När Milo kommer på natten, vilket jag verkligen vill att han ska känna att han får,  så blir det tqrångt och inte helt säkert för Meja.  När hon blir mer rörlig är det också bättre hon ligger i spjälsängen. Säkrast och hon gillar  den. Det är jag som behöver fortsätta jobba med mig själv. Lita på att hon andas.

 

Det här med att få en dotter när man också begravt två döttrar sen innan. ..det är inte helt lätt. Jag har konstant så många känslor i kroppen som är svåra att sortera. Kärleken och glädjen. Sorgen och saknaden. Allt parallellt som en gigantisk storm i bröstet. Under ögonlocken vilar tårarna. Ibland trillar det ned en förvånad tår mitt från ingenstans. Det rinner över.