Majunie

Ibland är man hunden, ibland lyktstolpen. Ibland är man vindrutan, ibland insekten.

Till dig som inte har tid att vabba

Publicerad 2020-12-03 11:55:00 i Lillasyster, Mammatankar, Sällsynta diagnoser, Älska,

Jag har tänkt så mycket det här året. På mitt jobb. Skolan. Eleverna. Kollegor. På mig. På mina barn. Min familj. Sjukdom. Riskfaktorer och orättvisor. På alla människor som plötsligt utökat sitt CV med "statsepidemiolog" efter att ha googlat vad det betyder.
 
Det finns barn som äter flera portioner på lunchen på fredagen för att de inte får mat på helgen.
(Det finns barn som aldrig äter lunchen i skolan för den är äcklig)
Det finns barn vars tryggaste plats är skolan/förskolan.
(Det finns barn som dagligen blir utsatta i skolan)
Det finns barn som enbart får kärlek och positiv uppmärksamhet från vuxna i sin pedagogiska verksamhet.
(Det finns barn som känner sig osynliga i verksamheten)
 
Det finns alltid två sidor av myntet.
Att stänga pedagogisk verksamhet kan vara rätt.
Eller inte.
Vi kommer oavsett hamna där om vi inte stannar hemma vid symptom.
 
Håll i. Håll ut.
 
Milo är så uttråkad. Han har vuxit upp med att vi har huset fullt av folk. Ofta övernattande gäster. Nu är det bara vi.
H.e.l.a. t.i.d.e.n.
Ett år av mycket begränsat umgänge som nu i slutet av året stramades åt ännu mer. Tråkigt säger Milo på fredagar då han är ledig. Mysigt tycker vi 🤭
 
Milo kommer vara ledig fr 18 december till 11 januari. Han vill vara ledig men inte så länge. Pedagogerna behöver ledighet. Det är en självklarhet. Vilket år de haft! Önska vi hade inte föräldrarpenning-ekonomi så vi kunde ge dem en riktigt fin julklapp. Det blir något enklare men den bästa presenten är kanske att han är ledig?
 
Lika självklart är det att vabba honom vid minsta symptom. För att begränsa smitta men också för att avlasta verksamheten. Även en vanlig förkylning smittar och får pedagogerna en lindrig förkylning måste de vara hemma.
 
Kan tyckas enkelt för mig att säga som är föräldraledig men kan säga att det inte är en dans på rosor. 5år mellan barnen ger väldigt olika behov vad det gäller sömn och sysselsättning. Milo är fantastisk med sin syster och hon avgudar honom men dagar som blir till veckor....mina idéer på aktiviteter börjar ta slut. Energin sinar och mutmedel blivit vardag och därför inte längre användbar muta. I jul kommer Andreas ha semester iaf så vi kommer vara två vuxna!! Oerhört tacksam för det men det hade gått ändå. Allt går!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela