Ärrad
Meja har fått sitt första vaccin i spruta. Andra om man räknar rotavaccinet som ges i munnen. Rota är inte lika läskigt även om jag inte var filbunke då heller...
Idag har hon fått båda.
Spruta in lite sjukdom i kroppen. Så viktigt och självklart men också förenat med en fruktansvärd ångest. Nålen, skriken, tårarna är inga problem. Febern och de eventuella biverkningarna däremot...knappt hanterbart. Ångestpåslaget kväver mig.
Nu är det natt och en orolig andning med gnyende ljud i kombination med isbitar till fötter gör det praktiskt taget omöjligt att sova för mig. Meja är testad för Dravets och jag tror egentligen inte att det är det min kropp är rädd för. Vet inte vad som skrämmer...min reaktion tror jag. Hur jag skulle påverkas och hantera en feberkramp som ändå skulle kunna hända utan stt ngt är "fel"...eller att det finns en dold sjukdom som plötsligt blommar upp så som det gjorde för tjejerna.
Jag använder alla mina strategier för att hantera det här.
Aaaaandaaaaaas.
I övrigt är allt bra.
Följer sin kurva och är oftast en liten solstråle.
